My Website

Changing the world, one site at a time…


Lumpen När jag gjorde lumpen, 1976-77, skrev jag dagbok. Det gjorde jag med stenografi. I svarta anteckningsböcker.

Jag gjorde lumpen i Borås, och där fanns det en lokalförening till Stenografiförbundet. Jag gick en fortsättningskurs där, och vad jag minns fick jag t.o.m. ett gymnasiebetyg i ämnet.

Efter lumpen for jag till Israel för att arbeta på Kibutz, och för att lära mig Hebreiska. Det vare en upplevelserik tid, och jag fortsatte skriva dagbok, på stenografi.

Jag skriver på, för det är som om det vore ett eget språk, man lär sig bilder och symboler och det gäller att lära sig så pass att man direkt kan känna bilden, eller se den framför sig, se den i fingrarna, så att man skriver bilden, symbolen, utan att tänka på hur den tecknas del för del, dvs stavas.

Ävenom den består av enskilda delar som motsvarar vokaler och konsonanter, så är det helhetsbilden som skall dyka upp och skrivas. Det är ungefär som när man läser (långskrift). Man läser inte bokstav för bokstav, utan man läser en ordbild. Även om den råkar vara felstavad kan man i sammanhanget läsa rätt ordbild!